Hej XXX 2015-03-09
Jag som skriver till dig heter Annika Björk, är 45 år och driver en egen redovisningsbyrå. Det är inte på grund av redovisningsbyrån jag skriver detta brev.
Jag fick en idé, kalla det ett infall att lämna in mitt manus ”Sanningsnycklar” till dig på Forum och jag hoppas att du ska få lika mycket glädje av att läsa det som jag hade när jag skrev det för ett antal år sedan.
Det har blivit 8 manus i en romansvit:
1) Sanningsnycklar
2) Det femte timglaset
3) Brödraskap
4) Silverdroppen
5) Stålgråt
6) Spåren efter S
7) De Namnlösa
8) De Utvalda
Romansviten är en vuxensaga där den fysiska världen ligger vägg i vägg med Evigheten. Dessa världar samspelar med varandra oavbrutet och människor som har gått ur tiden och lever i Evigheten interagerar med vår värld på ett minst sagt häpnadsväckande sätt.
I Evigheten bor också andra väsen så som Vandringänglar, Sorgeänglar och Krigsgudar. Dessa sitter ofta på en spelhåla i Evigheten och spelar poker om människoöden, eller smider sanningsnycklar, eller gråter silverdankar av gråt för människornas framtid.
Varje manus kan läsas fristående, men de första tre hänger samman på ett logiskt sätt.
Alla åtta bildar en cirkel av tid, där 25 år har förflutit från Prologen i Sanningsnycklar till Epilogen i ”De Utvalda”. Under dessa 25 år byggs hela tiden karaktärer och intriger in i berättelsen och snart ser man att alla karaktärer hänger samman på något sätt och alla intriger ingår i en större karta. Berättarrösten tillhör en cancerdöd tjej: Mia Jonsson som följer sin familj och sina vänner som lever sina liv inom tid och rum. Hon betraktar och följer händelseförlopp runt sina anhöriga från dödens håll. Hon är en skrivare och det är egentligen hon/ inte jag som har skrivit hela romansviten…ibland känns det så i varje fall.
Prolog till Sanningsnycklar
Det finns alltid en berättare. Alltid en betraktare. Någon som står utanför och tittar in på ett visst antal människor, där de går i sin egen värld och lever det som blev deras liv. Någon som försöker förstå och förklara det som till synes är dolt och oförklarligt. Berättaren drivs av sin förmåga att forma ord. Detta för att förstå det som sker. Drivkraften är att finna ett gemensamt sammanhang ur parallella händelseförlopp. Samma berättare plågas ofta av sin oförmåga att kunna förändra det som sker. Berättaren kan aldrig, eller väldigt sällan, påverka de som står mitt i skeendet. Berättaren står alltid vid sidan av, på en annan sida av en glasvägg. Onåbar, men också i självisolering.
Alla berättare har en egen röst, ett eget betraktarperspektiv. Den här historien har, liksom alla andra historier, en betraktare. Någon som ser, registrerar, noterar, antecknar ned, sorterar ut och sedan vidareberättar valda delar av en mycket lång historia. Vi andra får välja att lyssna eller att blunda för en stund och se åt ett annat håll. Berättelsen berättas ändå - parallellt med våra egna liv.
Denna berättelse är egentligen en småstadssaga, eller en lång och vindlande familjehistoria. Vissa delar handlar om kärlek. Andra om rädsla. De samlade delarna skulle kunna bli en samtidsroman om flera släkter med sina släktled, där det ryms valda och ovalda öden. Eller så är det här bara en simpel radda av manusblad som leder till en obegriplig historia, som går in i ännu en berättelse och som till slut ändå söker sig till öppna slut.
Berättaren tar oss med till sitt betraktarperspektiv och väl där kan denna historia ta sin början.
Och kapitel 1 börjar så här:
KAPITEL 1 - SÄKRA LINJER
Oktober 2005
Anna bär på en hemlighet - något bara ett fåtal personer vet om.
Alla bär på små hemligheter men den här är gigantisk i omfång och djup som en mörk källsjö i oktober. Det är en hemlighet som har hållit henne inom ”säkra linjer” i tolv år. Den håller henne bunden, i ett ledband som en osynlig men verklig hand drar i ibland. Hon är förföljd. Förföljd av en polisutredning som hon hamnade i under en försommarhelg i juni 1993. Denna junihelg inleddes med en oskyldig återträff och återträffen lovade feststämning. Samma helg avslutades våldsamt i en mordutredning. En mordutredning som pågår än och som rör sig framåt i en evighetscykel som hon inte kan styra.
Jag hoppas att detta manus väcker något i dig. Kanske kan det leda till en vidare kontakt kring mina manus och utgivning. Om inte du har tid/ möjlighet att läsa mitt manus, ber jag dig att lämna över det till Manusavdelningen på Forum för läsning.
Mig når du på följande hemtelefonnummer: XXX eller på denna mail adress…
Med varm vänlig Hälsning: Annika Björk
Kommentera